Dag 2 030626
|
 |
Den andra dagen på vår tur började vi med en ordentlig frukost på Hotel Holländersruh och strax efter klockan nio, efter att vi plockat ut våra cyklar ur skjulet där de övernattat och packat dessa, gav vi oss iväg från Neustadt i riktning mot Lübeck. Nuestadt ligger vid Neustädter Bucht vilken är en mindre bukt i den stora Lübecker Bucht och det naturliga kan synas ha varit att följa kusten ner till Travemünde och sedan därifrån ner till Lübeck. På den alldeles utmärkta cykelkarta vi hade med fanns det också en cykelväg utmärkt vilken följde kusten men kartan visade även att denna väg längs ganska långa sträckor var av typen dålig grusstig eller liknande. Eftersom vi hade en ganska lång dagsetapp framför oss ville vi försöka lägga relativt mycket sträcka bakom oss redan i början och valde därför en annan väg. En mer cykelvänlig väg vilken skulle ta oss på vanliga landsvägar ner till Lübeck. Från Neustadt körde vi därför mot väster på väg 207 för att i Övelgönne svänga till vänster och via Stubbenberg, Klingberg, Schürsdorf och Luschendorf hamna i Bad Schwartau strax utanför Lübeck. Det var redan här, på andra dagens första etapp, som vi upptäckte vilket cykelvänligt land Tyskland är. Vid sidan om nästan alla de landsvägar vi cyklade längs fanns det cykelbanor skilda från själva vägen och detta skulle under de närmaste dagarna visa sig vara typiskt för Tyskland.
Klockan 10.55 kom vi fram till centrum av Lübeck, till Holstentor, och inte långt därifrån fann vi ett s.k. kneipe (ty. = krog el. dryckeslag) där vi stannade. Lübeck, eller Hansestadt Lübeck, är en stad i delstaten Schleswig-Holstein i norra Tyskland med cirka 217 000 inv. (1996). Läget vid floden Trave och Elbe-Lübeckkanalen har gjort Lübeck till en viktig hamnstad. Detta har gett näringslivet en viss inriktning på t.ex. varv, fiske och transporter. Här finns även tung industri samt livsmedels- och textilindustri; marsipantillverkningen är berömd. UNESCO har utsett Lübeck till världskulturarv. Lübeck präglas framför allt av sina många byggnader i tegelgotik, bl.a. rådhuset i rött och svartglaserat tegel (1200-1400-talen) och Mariakyrkan (ca 1260-1351), den senare en förebild för åtskilliga kyrkor i östersjöområdet. Domkyrkan uppfördes 1173-1247 som en romansk basilika och ombyggdes 1266-1341 till en gotisk hallkyrka. Bland övriga kyrkor kan nämnas Jakobikyrkan (1200-1300-talen) med två berömda orglar. Heiliggeisthospital från andra hälften av 1200-talet är Tysklands bäst bevarade medeltida sjukhus (numera delvis ålderdomshem). Av de gamla befästningsmurarna från 1200-talet (rivna 1803) kvarstår bl.a. stadsportarna Burgtor (1444) och Holstentor (1478). Staden rymmer åtskilliga praktfulla profanhus, bl.a. gilleshuset Haus der Schiffergesellschaft (1535) och flera gavelhus från 1200-1600-talen. Sankt-Annen-Kloster (1502-15) rymmer sedan 1910 ett museum över gammal lybsk konst och kulturhistoria. En samling nyare konst återfinns i det klassicistiska Behnhaus (1779-83). Vid Traves och Schwartaus sammanflöde, ca 6 km från nuvarande Lübeck, ligger det s.k. Alt-Lübeck, från slutet av 700-talet platsen för den befästa slaviska (obodritiska) bosättningen Liubice. Orten hade stor betydelse under 1000-talet, när borgen var residens för obodritfursten Henrik. I centrum, innanför den nästan cirkelrunda borgvallen, låg en stenkyrka, möjligen också en palatsbyggnad. Ädelmetall har bearbetats på platsen och sannolikt har mynt präglats. Till borgen anslöt en öppen boplats, delvis av handelsplatskaraktär. Kort efter Alt-Lübecks förstörelse 1138 överfördes stadsfunktionerna till Lübeck. Äldre slavisk bebyggelse har dock otvivelaktigt funnits även på platsen för den nuvarande staden. I närheten av Alt-Lübeck grundlades Lübeck 1143 av greve Adolf II av Holstein. Staden eldhärjades, men den nygrundades 1159 av Henrik Lejonet med hjälp av köpmän från Niedersachsen och Westfalen. Efter en kort period av dansk överhöghet (1201-26) blev Lübeck fri riksstad, en viktig knutpunkt för handeln mellan nordsjö- och östersjöområdena och en bas för den tyska kulturens expansion i Nord- och Östeuropa. Som ledare för den vendiska Hansan blev Lübeck en aktör av största betydelse inom den nordiska politiken i samverkan eller konflikt med de danska och svenska kungarna. Det var sålunda med hjälp av Lübeck som Gustav Vasa lyckades rycka loss Sverige ur den nordiska unionen. Stadens maktställning försvagades dock efter hand av konkurrensen från de nederländska städerna och av de nordiska ländernas emancipationssträvanden. Ett synligt tecken därpå var nederlaget i grevefejden 1534-36 mot Kristian III. Hansans tillbakagång under 1500- och 1600-talen drabbade också Lübeck, som därtill fick se sin hamn igensandad så att den inte kunde ta emot större fartyg. Kielkanalens tillkomst 1895 gjorde att en stor del av Lübecks handel drogs över till Hamburg och Bremen. Sin ställning som fri riksstad lyckades Lübeck dock behålla till 1937, då staden inkorporerades med Schleswig-Holstein. Under andra världskriget skadades den historiska stadskärnan svårt av allierade bombanfall men har senare till stor del kunnat rekonstrueras.
Anledningen till att vi stannade vid just ett kneipe var att vi var törstiga och ville stilla törsten med något annat än vatten. Varsin stora Jever serverades oss och det smakade alldeles underbart. Medan vi drack våra öl studerade vi kartan för att bestämma den fortsatta vägen. Vi hade två möjligheter, antingen kunde vi fortsätta på landsvägarna längs Ratzeburger See ner till Mölln eller så kunde vi följa cykelvägen längs Elbe-Lübeck kanalen till samma mål. Den sistnämnda vägen var den kortaste men den var utmärkt med prickar och romber på kartan något som betydde att det var frågan om enklare stigar vilka kunde vara svåra vid till exempel regn. Eftersom det var strålande sol, inte ett moln på himlen, bestämde vi oss för att ta vägen längs kanalen. Efter cirka tre kvarts timme hade vi hunnit med att avsluta inte bara vår första öl utan ytterliggare varsin och vi hade även klarat av en kort konversation med några skotska turister vilka stod och hängde vid baren. Skottarna blev lite smått imponerade när vi berättade att vi var på väg till Paris på cykel och med deras välgångsönskningar ringande i öronen rullade vi iväg från krogen och så småningom ut ur Lübeck. Ganska snart kunde vi se kanalen vilken vi skulle följa, först till Mölln och sedan till Lauenburg där den rinner ut i floden Elbe. Kanalen, vilken fram till 1936 hette Elbe-Trave kanalen, är en 62 km lång vattenväg mellan staden Lauenburg vid floden Elbe och Travemünde vid Östersjön. Att cykla längs kanalerna har vissa fördelar, den främsta att det i regel inte är några svåra stigningar att ta sig över. Dock kan de långa raka sträckorna ibland upplevas som en smula monotona men det uppvägs av att det oftast är liv och rörelse både på och vid sidan om kanalen vilket bryter monotonin. När vi cyklat cirka 35 km från Lübeck kom vi fram till den lilla staden Mölln och eftersom klockan hade hunnit bli tio i två tyckte vi att det var hög tid för lunch. I centrum av staden fann vi en liten restaurang vid en gågata och där fick vi lite mat i magen och efter 40 minuter kunde vi, med förnyade krafter, fortsätta vår färd söderut. Vi fortsatte längs kanalen och efter cirka två och en halv timmas angenäm cykling kom vi fram till Lauenburg och den stora floden Elbe vilken vi var tvungna att korsa innan vi kund fortsätta mot dagens slutmål, Lüneburg. Lauenburg ligger i delstaten Schleswig-Holstein, cirka 35 km öster om Hamburg och har ungefär 12 900 invånare. Staden ligger på floden Elbes norra strand där Elbe-Lübeck-kanalen mynnar, nära det forna Östtysklands gräns. Varv, trä- och pappersindustri dominerar näringslivet. Orten omnämns 1182, fick stadsrättigheter 1260 och var en gång i tiden centrum i ett hertigdöme med samma namn. Av de 12 900 invånarna var det bara en vi fick någon närmare kontakt med och det var damen som stod bakom bardisken på den bar där vi stannade för att släcka törsten innan vi gav oss iväg över Elbe. I Lauenburg upptäckte jag ännu en egenhet hos Ingvar, en total avsaknad av vilja att använda bromsar i nedförsbackar. Huj vad han for iväg i den långa branta backe som ledde ner från stadens centrum till flodstranden och bron. Själv tog jag det betydligt lugnare och när jag kom ner för backen stod Ingvar där och skrattade. Efter att vi tagit en bild på skylten med flodens namn gav vi oss ut på bron, lämnade Schleswig-Holstein bakom oss och körde istället in i delstaten Niedersachsen och området som heter Lüneburger Heide. Det är ett flackt hedlandskap, delvis skogklätt, mellan floderna Aller och Elbe och det täcker en yta av 7 400 km2. Området rymmer bl.a. militära övningsfält och naturpark och där finns även fyndigheter av bl.a. gips, kalk, kiselgur och koksalt. Också finns det kanaler och en av dessa, Elbe-Seitenkanal, blev vår följeslagare på den fortsatta färden. Efter att ha cyklat ett par kilometer längs kanalen upptäckte vi något fantastiskt, något ingen av oss sett tidigare, schiffshebewerket i Scharnebeck. Ett schiffshebewerk är en sorts enorm hiss för båtar som byggts istället för ett antal slussar. Båten som skall hissas seglas in i något som ser ut som ett jätte badkar (100 m långt, 12 m brett och ca 3,5 m djupt) och sedan lyfts, eller sänks, hela härligheten till den nya nivån. Säga vad man vill om tyskarna men det är ett duktigt och fiffigt folk. För oss som färdades sidan om kanalen fanns det ingen hiss utan vi fick snällt streta på upp för en brant backe för att ta oss upp de 38 meterna till den platå där kanalen fortsatte lika spikrakt som nedanför. Så småningom kom vi fram till staden Lüneburgs utkanter och utan några större problem, bara en liten felkörning när vi skulle vika av från kanalen, kom vi fram till vandrarhemmet där vi skulle övernatta. Vi fick ett rum för fyra bara för oss själv och efter att vi tvättat av oss dammet från dagens 142 km långa cykling tog vi en tur med våra cyklar in till centrum av staden för att få lite mat. Lüneburg har cirka 64 200 invånare och är beläget 40 km s.ö. om Hamburg. Staden har bl.a. textil-, beklädnads- och elektronikindustri och ett universitetet vilket grundades 1989. Stadsbilden är välbevarad, med många medeltids- och renässansbyggnader och ett rådhus (påbörjat på 1300-talet) med praktfull barockfasad. Lüneburg fick stadsrättigheter 1247 och var från 1300-talet genom sina rika salttillgångar en ledande hansestad. Efter det att vi ätit varsin stor kebab fanns det tid över för ett par öl på en liten bar som låg granne med vandrarhemmet och sedan somnade vi i våra sängar nöjda och glada efter dagens prestationÜ Tillbaka till Dag 1 Vidare till Dag 3 Þ
© Th Lindblom
www.thomaslindblom.se